Жизнь после меланомы

[Marianna]

Сообщение от Ключик

И тут пятно начало реагировать посветлением. Не знаю, хорошо это или плохо, но за 1,5 месяца-7процедур озона -оно на 1/4 обесцветилась.

Я могу повторить лишь то. что уже говорила вам по скайпу:
НЕ НАДО ФОКУСИРОВАТЬСЯ НА ЭТОМ ПЯТНЕ ( РОДИНКЕ). ГДЕ ВРАЧИ КОНСТАТИРОВАЛИ МЕЛАНОМУ!
Это ровным счетом ничего не дает.
Дело не в нем.
при меланоме 3 и 4 ст. весь организм болен. И это подтверждают ЛУ.
Да. Я прочитала много информации по меланоме.
Все быстро идет по лимфе и по крови. И прогнозы при меланоме 3-4 ст. очень плохие. И не раз в приватном разговоре опытные и думащие врачи ( такие еще бывают) говорили, что не трогать если - то этот человек еще все-таки поживет. А тронешь - и все. Срывается.
Поэтому издавна меланому называли НЕ ТРОНЬ МЕНЯ.

В вашем случае пятно сидит себе и сидит. И "не буди лиха".
Я бы его оставила в покое.
Уже писала и повторю: вес, самочувствие, цвет лица, ЧУВСТВО ГОЛОДА ( есть оно или нет совсем), необычная зябкость, когда постоянно мерзнешь - это хорошие признаки, по которым можно определить состояние.

Ну вот один из примеров:
"... i sommaren förra året fick Kent
Persson för första gången två påsar
med dropp på Sahlgrenska universitetssjukhuset
i Göteborg. Medan droppet
flöt in i kroppen kände han lättnad.
Vart tåget än var på väg ville han bara att
det skulle lämna stationen och köra. Ovissheten
och väntan hade varit en plåga.
Drygt ett halvår tidigare hade Kent Persson
fått diagnosen malignt melanom. Han opererades
men sjukdomen hade redan spridit sig i kroppen.
Nu hade han fått chansen att kanske få immunterapi
genom att delta i en studie där man
skulle jämföra resultatet mellan immunterapi
och cytostatika.
Fem timmar tog besöket. Först dropp från på-
sen som kanske innehöll immunterapi-läkemedlet,
sedan vänta en timme och därefter dropp
från påsen som kanske innehöll cytostatika.
– Jag hade läst om alla biverkningar som både
cytostatika och immunterapi kunde ge men just
där och då var det bara skönt att komma igång,
säger han.
När han första gången upptäckte något
annorlunda i huden hade den första pensionsutbetalningen
just kommit in på kontot och Kent
Persson var på utlandssemester. Efter en dusch
drog han med handduken på ryggen och kände
hur det sved till.
– Min fru sa att det var en knöl som såg ut som
en talgkörtel som växt. Hon tog kort på den och
jag såg att den satt i kanten på ett födelsemärke.
Hemma i Sverige igen kontaktade Kent PersKent
Persson hade planer för livet som pensionär.
Han skulle resa och ha tid att njuta av livet. Så kom
beskedet malignt melanom. När cancern spred sig
i kroppen och operationer inte hjälpte fick han
möjlighet att delta i en läkemedelsstudie.

Två läkare tittade på knölen och födelsemärket och
ingen av dem tyckte det såg oroande ut. Körteln
och födelsemärket opererades bort och skickades
rutinmässigt till patologen för analys.
En månad senare ringde läkaren upp och berättade
att provsvaret kommit. Det såg inte bra ut.
– När läkaren sa att jag hade malignt melanom
var det som att få en rak höger i ansiktet, minns
han.
Läkaren berättade om sjukdomen och hur de
skulle gå vidare. Kent Persson fick en remiss till
Sahlgrenska universitetssjukhuset dit han kom i
januari 2013. Där skulle de skära bort ytterligare
hud kring det drabbade området för att se om
det fanns cancer kvar. Han fick tid för operation
patienten
Kent Persson hoppas vinna över
cancern med hjälp av immunterapi.
...framtidens behandling
20 000 patienter världen över deltog i 250 kliniska
prövningar med nya läkemedel från BristolMyers
Squibb under 2013.
40 av prövningarna genomfördes i Norden,
varav 21 i Sverige.
350 patienter ingick i de nordiska prövningarna,
varav 120 i Sverige.
Därutöver ingår många fler patienter i Sverige
och världen i liknande studier hos andra läkemedelsbolag.
26 Horizont 1/2014 Horizont 1/2014 27
redan dagen efter. Proverna visade senare att all
cancer var borta och Kent Persson och hans fru
bestämde sig för att spendera vintermånaderna
utomlands.
– Läkaren berättade att cancern kan sprida sig
till lymfkörtlarna, lungorna, levern, njurarna
och hjärnan och att jag skulle vara observant på
ömhet och knölar på kroppen, framför allt i armhålorna.
Jag kände efter varje dag men hittade
inget. Ändå hade jag detta i huvudet hela tiden.
Bara ett par veckor efter att de kommit hem
upptäckte han en hård knöl i armhålan. Han intalade
sig att den nog skulle försvinna men det
gjorde den förstås inte. Kort därefter dök det upp
ett pärlband av små knölar under skulderbladet.
Läkarna konstaterade att cancern hade spridit
sig från ryggen ut i lymfsystemet och röntgen visade
att även lungorna var angripna.
– Väntan mellan läkarbesök, analyser och röntgen
var det absolut jobbigaste. Jag hade svårt att
sova och såg över försäkringar och förmånstagare
och allt sådant. Jag tänkte mycket på vad som
skulle hända om det skulle braka åt helsicke. Jag
fick svårt att koncentrera mig, tittade jag på nyheterna
hörde jag inte vad de sa. Ändå har jag
på något sätt hållit ihop hela tiden. Jag bestämde
mig ganska snabbt för att försöka gilla läget och
ta en dag i taget. Men visst har jag varit ledsen.
I början av juni tog kirurgerna på Sahlgrenska
universitetssjukhuset bort nio angripna körtlar
i Kent Perssons armhåla. Knölarna på ryggen lät
de vara kvar för att det skulle bli lättare att se hur
den uppföljande behandlingen fungerade. Fyra
veckor senare var det dags att träffa en onkolog.
– Jag har aldrig förut varit så nervös i hela mitt
liv. Min fru och son var med och jag var beredd
på det värsta.
När onkologen förklarat läget och gått igenom
hur cancern spridit sig i kroppen var Kent Persson
nedslagen. Men läkaren hade en tanke. Han
berättade att de nyligen inlett en studie med
ett nytt läkemedel som var helt annorlunda än
cytostatika, en medicin som jobbade med immunförsvaret.
Om Kent Persson ville vara med
i studien skulle han lottas att antingen få traditionella
cytostatika eller den nya immunterapin.
Eftersom det är en blindstudie skulle han få båda
behandlingarna men den ena skulle innehålla
placebo.
Immunterapin skulle han få varannan vecka,
cytostatika var tredje. Uppföljningen av resultat
och eventuella biverkningar skulle bli noggrann.
Det fanns ett telefonnummer att ringa dygnet
runt, de skulle ta blodprov varannan vecka och
röntga honom var sjätte vecka.
Läkaren berättade om risker för biverkningar
och Kent Persson fick listor på vad som kunde
hända. Han bävade. Mest orolig var han för att
tappa håret. Ändå var det ett enkelt val.
– Det var ingen tvekan. Jag skrev på och hoppades
jag skulle få immunterapi, säger han.
En månad senare låg han där på britsen och
kände lättnad när behandlingen startade. Efter
tredje dosen kände Kent Persson att knölarna
under skulderbladet blivit mindre och hårdare.
– Det var ett glädjerus utan dess like. Jag vågade
inte säga något till min fru än men hon hade
också märkt det.
I början av september träffade han återigen
onkologen och fick se ett diagram över sitt
S100-värde, som är ett protein som cancerceller
utsöndrar extra mycket av. När behandlingen
började låg hans värde långt över gränsvärdet.
Nu hade det rasat till en helt normal nivå. Några
veckor senare pekade röntgenbilderna i samma
riktning. Han hade sagt åt sjuksköterskan att
inte ringa utan ge besked nästa gång de sågs. Annars
skulle han bara gå och vänta på samtalet.
Senare på eftermiddagen ringde hon ändå och
berättade att tumörerna hade minskat.
– Då kom tårarna.
Sedan dess har behandlingen fortsatt enligt
samma schema som tidigare med varannan gång
cytostatika och varannan gång immunterapi.
Kent Perssons S100-värde har planat ut på en normal
nivå och på röntgen syns bara ett par små tumörer
som minskar för varje gång.
– I dag mår jag bra, spelar golf och går på gymmet
ett par gånger i veckan. Det enda är att jag
inte kan vara borta mer än elva dagar i sträck på
grund av studiens upplägg, säger han.
Hur länge studien och behandlingen ska pågå
vet inte Kent Persson men han är inställd på att
det inte blir några längre resor utomlands. I stället
försöker han ta dagen som den kommer. Njuta
av en kopp kaffe på altanen och inte hetsa upp
sig för saker och ting.
– Det hänger väl också ihop med pensionen,
men jag har stressat och flängt i 30 år. Nu vill jag
inte slösa tid på oväsentligheter.
Fotnot: Kent Persson deltar i en blindad studie där
deltagarna får antingen immunterapi eller cytostatika
samt placebo.
Malignt
melanom
https://www.bms.se/filer/horizont-immunterapi-nr1.pdf